|
I början av april hände det som vi hade gått och väntat på länge. Anton ville inte äta korv stroganoff på dagis och Martin och jag trodde omedelbart att det var feberdags. Vi förberedde oss mentalt för några "vabb-dagar" och vi var även inställda på att eventuellt åka till sjukhuset. Men denna gången blev det ett jätte bra slut på sjukhistorien. Anton åt lite dåligt onsdag och torsdag. Han fick minimax (sondmat) i knappen när han somnat båda kvällarna så vi behövde aldrig vara oroliga för näringstillförseln. På torsdagnatten kräktes Anton en gång och sen var allt över!!! Vi tror fortfarande inte att det är sant men så lätt kunde det gå den gången så nu känner vi verkligen att vår tur har vänt...... Antons utveckling går som på räls. Han börjar bli riktigt stabil och en ny favorit är att klättra upp i mamma o pappas säng och hoppa. Han har trillat ner en gång och det är garanterat inte den sista!! Att Anton trillar på diverse sätt har blivit en vana för familjen och han får blåmärke på hela kroppen. När han snubblar säger han "opsan" och så reser han sig igen. Han är verkligen en optimist som vill mycket. Visst blir han ledsen och gråter men det går över snabbt och då är han på väg till nya äventyr. Antons fötter börjar "komma på plats", dvs han går mindre och mindre som Charlie Chaplin. Vi tror att det inte bara är som vi inbillar oss och imorgon ska sjukgymnasten besöka Anton på dagis så vi kommer att få lite återrapportering senare i veckan. Det är alltid skönt att någon neutral bekräftar Antons framsteg. Då känns allting lite mer verkligt. Nu ska jag njuta av sällskapet av min man. han har varit i Prag i fyra dagar och lyckats få färg på kinderna så han är jätte snygg. Sov gott!!!! | 
