|
Igår måndag började vi inskolningen på dagis. Jag lämnade vid halv tio och Anton vände sig glatt om och sa hejdå, inte en tår syntes... Enligt fröknarna så lekte Anton därefter utan några bekymmer och när jag kom och skulle hämta honom klockan tolv var han inte redo att lämna. Han ville visa alla roliga leksaker och självklart busa lite med sin mamma. Dagens hämtning och lämning har också gått smärtfritt så man kan säga att starten har börjat bra. Det går dock lite sjukdomar på dagis så vi avvaktar med att jubla. Både Anton och Martin & jag är redo för att börja på dagis igen. Anton behöver stimuleras och en dag på dagis ger honom många utmaningar. Martin och jag behöver träna på att inte vara överbeskyddande vad gäller sjukdomar, även om det ibland är jätte svårt. Det är udda att ha ett "friskt sjukt barn". Den senaste veckan har varit underbar. Anton tränar olika nya situationer hela tiden och vi njuter av att se på när han lyckas. I lördags åkte Martin till Stockholm och då passade Anton och jag på att åka till Brösarp och bli uppassade. Hela familjen Claeson var samlad så det var jätte mysigt. Anton och Gustaf tränade "pam" med boll när jag, Märta och mamma joggade i skogen. Märta var inte riktigt nöjd med tempot så hon körde pepptalk i löparspåret!! Det påverkade dock inte vårt tempo nämnvärt men det gjorde oss alla lite gladare. Efter en mysig helg i Brösarp har jag fått mig en liten tankeställare vad gäller syskon till Anton. Jag har fått frågan från alla möjliga håll de senaste veckorna och därför har jag börjat fundera. Vi har inte fått några svar på våra blodprover ännu men efter en helg med familjen inser man att familjen verkligen är det bästa man har. Även om man inte har fått välja sin familj så finns de alltid i närheten och ställer upp när man som mest behöver det, TACK!! | 
